Minnen från förr och nu. Allt i en salig röra

Minnen från förr och nu. Allt i en salig röra

Republiken Bloggen

Ett gott skratt förlänger inte livet men däremot så förlänger den käften

Attentatet mot familjen Eriksson

1960-1969Posted by Lars Wolgast Sat, May 16, 2009 15:44:28

Detta drama utspelade sig tidigt 60-tal. En tid före saneringen av Herrhagen i Karlstad.

Att palla frukt tillhörde vardagsunderhållningen i de yngre skolåren. Sommaren bestod av bad, fotboll, springa runt kvarteret på tid eller när kvällen kom ”ut och palla”. Äpplen blev man snart trött på och päron var svåra att komma åt och i värsta fall så blev man sittandes i ett träd när päronträdets väktare kom ut. Plommon var det idealiska, lagom höga träd och syrligt goda frukter. I de kvarteren jag växte upp fanns det två ställen som var outstanding, Långgatan 40 eller hos Erikssons på John Ericssonsgatan. Långgatan 40 tog vi bara i nödfall för där fick vi ta så mycket vi ville men hos Erikssons vaktades plommonträdet som om det skulle ha varit kronjuveler. Upp på staketet på min gård, längs stuprännan och sen var man på garagetaket. Detta tak satt ihop med ett annat garagetak och sedan ner på ett cykelställstak. Sen var man vid Erikssons gräns. Mitt på gräsmattan och framför köksfönstret stod plommonträdet och bara väntade på oss. Kruxet var bara att det fanns ingen reträttväg. Enda vägen ut var genom grinden, ut på gatan och då passerade man Erikssons ingång. Denna sommar hade varit lyckad och vi hade klarat oss varenda gång som vi varit där, ett par gånger kom herr Eriksson ut men vi kunde springa fortare än han så vi klarade oss. Men så hände det som vi inte hade räknat med. Kvällen var perfekt, lagom mulen och mörkret var vår bästa vän. Eriksson hus var nedsläckt som om det inte var någon hemma. Vi tog samma väg som vanligt, hoppade ner från cykeltaket och tog raka vägen mot plommonträdet. Vi hoppade nog efter grenar samtidigt för rätt som det var blev det ett jäkla liv i trädet. Erikssons hade hängt upp en massa plåtburkar som skramlade som fan, oh! jäklar va’ rädda vi blev. Vi satte av mot grinden utan ett plommon på fickan och nu hände det som fick oss att senare bli terrorister. Gubbjäveln hade satt upp snubbeltråd så när vi närmade oss grusgången så stöp vi allihop. Någon sa att han hörde hur det skrattades inne i huset, så nu blev det krig.

Hämnd! Sen var planeringen i full gång, kriget mot Erikssons var oundvikligt. Vi cyklade förbi kåken dagen därpå för att kolla läget. Dagen var mycket varm och solen stekte. Erikssons hus låg alldeles intill trottoaren och två fönster stod öppna.

Planen var klar men för genomförandet behövde vi inskaffa vissa stridsattiraljer; en skokartong, ett långt snöre, en tre decimeter lång pinne och bete. Betet var en HV-limpa och den fixade jag. Med limpa, skokartong, pinne och tio meter snöre satte vi oss på cyklarna och trampade mot soptippen. Hedens soptipp var ett berg av sopor och på den tiden visste men inte vad sopförbränning var, man tippade ut allt och så kom det en stor maskin som körde fram och tillbaka för att platta till soporna. Här fanns också råttor och inte vilka råttor som helst, de största var stora som katter, och de var de stora råttorna som vi var ute efter. Fällan gillrades, en masonitskiva som låg i skräpet la vi som golv, skokartongen ställdes upp och i ena änden var pinnen som snöret var fäst i. Drog man undan pinnen så föll skokartongen ner och bytet var fångat. Vi la en bit av limpan på masonitskivan in under kartongen. Pinnen restes och vi gömde oss 10 meter bort. Efter några försök fick vi napp, en stor jävla råtta blev fast under och vi rusade dit för att försöka få på locket på kartongen. Skokartongen surrades väl så att odjuret inte skulle kunna smita och så fick någon att ta bytet på pakethållaren. Nu trampade vi tillbaka till John Ericssonsgatan och vi hade tur, Ericssons fönster var fortfarande öppna. De sista attentatsförberedelserna tog sin början. Någon fick på sin lott att utföra själva attentatet. Snöret runt kartongen avlägsnades och terroristen cyklade fram på trottoaren med den, innehållande en kattstor råtta Han stannade under ett öppet fönster, lyfte på locket som var i jämnhöjd med fönstret och ut hoppade råttan. In i Erikssons bostad. Alla gömde sig och vi behövde inte vänta länge, det blev ett jäkla liv i kåken och fru Eriksson kom skrikande ut ur huset. Efter en halvtimme kom herr Eriksson ut med råttan och slängde den i soptunnan. Kriget var vunnet men å andra sidan så vågade vi inte palla mer på den gården.

Jag åkte nyligen förbi det som en gång var Eriksson hus och jag tyckte mig se ett plommonträd på gräsmattan, men troligen är det ett nytt träd, för om det varit det gamla, så skulle det vara minst 60-70 år gammalt. Brottet utfördes för 45 år sedan och bör väl vara preskriberat nu.


  • Comments(1)//blogg.larswolgast.se/#post13

Till sjöss ”eller mitt enda segelbåtsbygge”

1960-1969Posted by Lars Wolgast Sun, May 10, 2009 00:15:38

Det var någon gång på 60 talet och isen hade gått, Vänern log sådär vårsolsblått inbjudande när man stod vid Karlstads hamn i maj. För bara ett par månader sedan hade vi varit här och hoppat mellan isflaken, så här i efterhand så kan man lugnt påstå att det är ett under att inget allvarligt hände. Jag hade en orange Crescentcykel med en limpa till dyna och Stockholmsstyre. Jag, troligen var Bössa med, Kaja kan ha varit med men här är jag osäker. Hur som helst så satt på kajkanten när någon kom på att vi skulle bygga en segelbåt. Så här i efterhand kan jag nog ana att det var Bössas ide för han blev med åren en man med ett stort båttycke. Men att bygga en båt var inte det lättaste och ingen av oss ungar var insatta i hur man skulle gå till väga. Men kreativa som vi var, tog vi vad som fanns. Någonstans vid Lerets fotbollsplan hittade vi ett badkar och detta var starten på segelbåtsprojekt. Att badkaret skulle kantra förstod vi, så här gällde det att få farkosten sjöduglig. Farkosten ”Badkaret” fraktades till hamnen där bygget skulle ske, här fanns det både plankor och snören liggande lite överallt. Med hjälp av diverse plankbitar och snören m.m. byggdes två pontoner som var på varsin sida av badkaret, hur vi fick dessa att sitta fast fattar jag än idag inte. En mast restes och på något sätt så fick vi den att stå stadigt med snörens hjälp. Vad vore livet utan snören? En mig närstående person skulle gladeligen tro att man kan bygga ett hus med hjälp av tejp och snören. Raskt över till båtbyggandet igen.

Båten ”Badkaret” med pontoner och mast var alltså klar och nu saknades det bara ett segel. ”Det fixar jag” sa jag och svingade mig upp på min orange Crescent. Full speed hem, morsan jobbade, lyckan var fullständig, jag snodde ett lakan och trampade åter ner till hamnen. Seglet sattes upp och nu var det bara att ge sig ut på sjön. Hur lottningen eller valet föll av den som skulle få äran av att provsegla, vet jag inte. Troligen så var det lottdragning för jag har i så fall vunnit högvinsten två gånger i mitt liv, denna och senare i livet när vi drog lott om vem som skulle skura skithuset när jag gjorde lumpen. Farkosten sjösattes och jag satte mig i, vinden tog tag i seglet och jag lämnade kajen. Det tog högst en minut eller 10 meter innan bottenpluggen lossnade. Att ett badkar kan fyllas så fort på vatten från fel håll kan jag inte fatta. Det tar väl fem tio minuter att fylla ett badkar i hemmet men här var det fullt på en gång. Jag trodde att jag skulle kunna springa på vattnet men så var inte fallet, efter ett tag så kom jag trots allt i land och det jag minns var att stuveriarbetarna som sett allt skrattade så de grät. När jag nu besöker Karlstads hamn brukar jag ta en promenad längs kajen till det stället där Regalbadkaret ligger sjunket och om ett par hundra år så kommer man att bärga detta badkar med pontoner och ge det ett eget museum

  • Comments(0)//blogg.larswolgast.se/#post11

The Golden Years

1960-1969Posted by Lars Wolgast Tue, May 05, 2009 21:26:22

Mariebergsskogen

Welcome to The Golden Years

Att gå till Mariebergsskogen kolla in bra band, hänga vid dansbanan eller det vikigaste av allt ”brudar” Mariebergsskogen var ett måste för alla ungdomar under sommaren, det var här det hände och alla var här. Vi drack mellanöl eller starköl som såldes på prov i livsmedelsaffärer från hösten 1967 till sommaren 1968. Efter att ha grottat lite så har jag hittat ett antal minnesstunder att skriva om. Detta är en liten försmak på vad som komma skall. Det hände mycket i skogen och en del minnen vill jag naturligtvis dela med mig

I will return

1965-04-30 Spotnicks

1965-05-29 Hep Stars

1965-06-06 Lollipops, Javalins

1965-06-12 Ford Emile Show (GB)

1965-06-25 Osmond Brothers (USA)

1965-06-26 Hep Stars

1965-07-10 Don Gardener o Dee Dee Ford(USA)

1965-08-07 The Phantoms(GB)

1965-08-15 Tages

1966-05-01 Lollipops (DAN)

1966-05-07 Don Gardener & his Go go girls (USA)

1966-05-14 Hep Stars

1966-05-15 Ola and the Janglers

1966-05-28 Millie Small (JAM)

1966-05-29 Tages

1966-06-05 Spotnicks

1966-06-12 Hollies, Lee Kings (GB)

1966-06-19 Osmond Brothers (USA)

1966-06-26 Annabee Nox

1966-07-30 Plommons

1966-08-13 Alma Cogan (GB)

1966-08-27 Hep Stars, Gaggas

1967-04-22 Mascots

1967-05-01 Tages

1967-05-06 Hep Stars

1967-05-07 Ola & Janglers

1967-05-20 The Jimi Hendrix Experience (USA)

1967-05-28 Spotnicks

1967-06-03 Searchers, Jackpots (GB)

1967-06-10 Troggs (GB)

1967-06-18 Fabulous Four, Roosters

1967-07-23 Hep Stars

1967-08-06 Dee Jays (GB)

1967-08-13 Jackpots

1967-08-19 Hollies (GB)

1967-08-27 Spotnicks

1967-09-09 The Jimi Hendrix Experience (USA)

1968-04-21 Hounds

1968-04-28 Tom & Mick & Maniacs

1968-05-24 Manfred Mann (GB)

1968-05-25 Hansson & Karlsson

1968-05-26 Hep Stars

1968-06-02 Hounds

1968-06-02 Tom & Mick & Maniacs

1968-06-02 Jerry Williams & Dynamite Brass

1968-06-09 Kinks (GB)

1968-07-14 Ola & The Janglers

1968-08-03 Hep Stars

1968-08-17 Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich (GB)

1969-06-04 Paul Jones o Mike Cotton Sound (GB)

1969-06-14 Bamboo (Mikael Rickfors)

1969-06-24 Tommy Körberg o New Generation

1969-06-28 Peps & Blues Quality

1969-06-28 Mecki Mark Men

1969-07-13 Ola Håkansson, Tommy Blom, Dandys

1969-08-02 Amen Corner (GB)

Amen Corner var ett av de absolut bästa banden som besökte skogen. Gruppen var i toppform med deras live framträdande var lysande. De hade precis innan skogen konseren legat högt på topplistor med "(If Paradise Is) Half as Nice" och ”Hello Susie” Kommer ni ihåg dem? Jag har detta framträdandet inspelat (inte från skogen men exakt lika spelning fån GB) Är du intresserad så hör av dig så får du också återuppleva musiken från en magisk kväll från 1969

1969-09-06 Blues Quality

  • Comments(1)//blogg.larswolgast.se/#post9

Lördagen den 26 juli 1969

1960-1969Posted by Lars Wolgast Fri, April 24, 2009 00:18:43

Lördagen den 26 juli 1969 vid 14-tiden, det var en sådan där sommarsolig dag som bara fanns när vi var tonåringar och platsen var vår borg, nämligen Herrhagen, en stadsdel i Karlstad. En arbetarstadsdel med arbetarungar som inte hade det allt för fett men var fan så stolta. Undantaget var Rikard för han kom från Norrstrand och hur han hade nästlat sig in i vårt gäng är en gåta. Hur som helt så var han en hyvens grabb och platsade i gänget. Nu raskt över till själva storyn.

Jag och Rikard. bild från 68 eller 69

Platsen är parken bredvid vallen och snett bakom oss ligger Herrhagsskolan. Ett antal mopeder står uppställda lite var stans och på parkbänken sitter tre killar och spelat femkort. Bagarn sitter på ena kanten och gränsle över sittplankorna har vi bästa kompisen Göte. Göte och Bagarn var på denna tid lika sammansvetsade som två bröder, de bodde på samma gård och gillade samma musik m.m. När den ene kom så visste man att den andre inte var långt bort. Halvsittande på huk satt Buick med kort i handen, femkort var nog inte Buicks specialitet, han föredrog whist. En påse dillchips och en halvt urdrucken passionsfrukt stod i gräset bredvid bänken. I gräset ett par meter från parkbänken låg jag tillsammans med Liffan och Rickard Blomqvist och alla lyssnade på Tio i Topp. Någon hade tagit med sig en transistor radio och om jag inte minns fel så var det Buick som var den stolta ägaren. Olle kommer efter att ha varit hemma och fått lite mat, Rikard sträcker sig efter en kasse med åtta flaskor TT mellanöl, jag köpte alltid Till fatöl men Rikard körde med TT och så skulle det vara Rigello flaskor.

Ja, ni vet den där sorten som såg ut som en handgranat, man slet av toppen av plast, drack fort som fan och sen kastade man flaskan så långt man kunde. Så här såg programmet ut för lördagen. Slappa i parken och snacka lite skit och spela femkort, när min morsa hade kommit hem från jobbet så drog hon till landet så fort som möjligt. Jag växte alltså upp med en ensamstående mamma, min farsa drog så fort det hade gått för honom så han var vid denna tid totalt okänd. Men morsan fixade en annan påsättare vid namn Randolph Lindgren och han var i mina ögon en stor skithög. Men han hade en ljus fläck fast den var jävligt liten - så fort det var lördag så tog han med morsan till ett torp som de hyrde över sommaren. Prisad vare Gud för detta, för jag fick vara ensam i lägenheten var enda helg under sommarhalvåret. Efter parken så drog vi alltså hem till mig för att hinka mellanöl, sen var det Mariebergsskogen som gällde. Men vi skall inte gå händelserna i förväg för det är i parken som detta avsnitt handlar om. Tio i topp var ingen höjdare denna vecka för i topp låg Elvis med ”In The Ghetto” och det var ju en pina för mig som tyckte att Elvis var det närmaste en kloak man kunde komma (efter att ha mognat och i annat sällskap så kunde jag senare erkänna att han var rätt bra) Jag var- och är ett Beatlesfreak men nu hade man släppt ”The Ballad of John and Yoko” och inte ens jag kunde erkänna att detta var någon höjdarhit. Men Bagar-jäkeln mådde som en prins och nu snackades det Elvis ta mig fan var enda minut och Bagarn han njöt av situationen så jag trodde att han skulle spricka. Men så hände det, ja, inom loppet av en kvart skulle två saker hända som gör att jag aldrig kommer att glömma denna lördag 26 juli 1969. Det första som hände var att man spelade en låt som fick mig att bli alldeles stel, va fan är detta? Jävlar va bra! Jag blev helt såld på denna låt och inte kom den bättre är elva på topplistan. Sonny Charles & Checkmates LTD med ” Black Pearl”. Troligen så är det bara jag som kommer ihåg detta mästerverk. Det tog mig trettio år att få tag på skivan, men nu är dyrgripen min och i säkert förvar. Jag var helt salig över denna soulballad när nästa övernaturliga sak inträffade. Lite längre ner i parken i riktning mot pråmkanalen var det ett större buskage som avgränsade parken mot ett ålderdomshem. Det blev alldeles tyst, vi hörde ett ljud eller något liknande som aldrig tidigare hörts på denna jord. I efterhand så har det beskrivits som skriket av en kåt råbock som vrålar ut sin brunst samtidigt som någon skär tasken av honom. Inte heller jag hade någon bra förklaring på detta läte trots att det pågick i flera minuter. Efter en stund så kom det ut en liten man ur buskarna med en saxofon i en rem runt halsen. (en del säger så här i efterhand att det var en trombon, men om detta är vi inte helt överens) Den lille mannen kom med bestämda steg emot oss och sträckte fram handen och hälsade på oss alla samtidigt som han presenterade sig. Goddag mitt namn är Nils-Waldemar Larsson, jag är bilhandlare, konditor och musiker. Bara det att han skakade tass med oss alla och sen denna sanslösa presentation fick oss alla att tappa hakan.

Tack vare lite böcker så var det lätt att fastställa datumet för detta. Det var bara att kolla när Black Pearl blev elva på tio i topp och då fick man denna händelse med Nils-Waldemar på köpet.

Det mesta som jag har skrivit är helt korrekt men jag kan ha missat folk som var med när detta utspelade sig, var Tore med? Hur var det med Mats och Arne, var Kerstin där med Urbin (ja, jag tror att jycken hette så) Känner du igen dig och minns saker som jag missat, så skriv och rätta mig.

Jag skall i framtiden försöka att plita ner lite fler episoder från ett ungdomsgäng en gång i tiden.

Så här såg Tio i Topp listan ut 26 juli 1969

1. Elvis Presley - In the ghetto

2. Gene Pitney - If I only had time

3, Sonny James - Running bear

4. Eleanor Bodel - Keep searchin

5. Cowsills – Hair

6. The Beatles - The ballad of John & Yoko

7. Peter, Paul & Mary - Day is done

8. Pau Jones - It´s getting better

9. Cliff Richard - Big ship

10. Revere, Paul, & the Raiders Let me

11. Charles, Sonny, & the Checkmates Ltd - Black pearl

12. Jethro Tull - Living in the Past

13. Don Partridge - Colour my world

14. Peter Sarstedt - Frozen Orange Juice

15. Marvin Gaye – Too Busy Thinking About My Baby

  • Comments(6)//blogg.larswolgast.se/#post5