Minnen från förr och nu. Allt i en salig röra

Minnen från förr och nu. Allt i en salig röra

Republiken Bloggen

Ett gott skratt förlänger inte livet men däremot så förlänger den käften

K-märkt hos Länsstyrelsen i Värmlands län

NutidPosted by Lars Wolgast Thu, January 02, 2014 14:31:57

Min ansökan om att få bli K-märkt hos Länsstyrelsen i Värmlands län har stött på problem.

Jag är alltså 60 plus, enda kvarlevande exemplaret av mig själv och kommer troligen att försvinna från jordens yta inom 30 år.

Dessutom har jag varit en lojal skattebetalare hela mitt liv, en mycket god sponsor, skulle man kunna säga i dagligt tal.

- Det är bara byggnader som kan bli k-märkta fick jag till svar.

Nu råkar jag veta att denna dam på andra sidan disken är en rejäl kvinna som i hela sitt liv varit medlem i den lokala pingstförsamlingen och då var jag ju tvungen att fråga henne.

- Är det inte som så att vår kropp är vårt tempel eller som det beskrivs

’Tempel är ett gammalt bibliskt ord som beskriver kroppen som en helig plats’

Jag tog upp encyklopedin och läste högt för henne;

- Ett tempel är en byggnad som är avsedd för religionsutövning.

I vissa fall fordras en särskild invigningsritual för att byggnaden ska anses vara ett tempel.

- Där ser du, jag är en byggnad! Så det enda jag behöver är blanketten för invigningsritualen.

- Du är inte klok, fick jag till svar.

- Vänta lite nu, sa jag med ett mycket bestämt tonfall.

- Rent juridiskt så ligger det till så här, jag citerar;

’Juridiskt finns inget skyddsinstrument som heter "k-märkning".

"K-märkt" är ett folkligt begrepp som kan betyda alltifrån att huset blivit utpekat som kulturhistoriskt värdefullt i en inventering, till att det är byggnadsminne, eller skyddat i detaljplan, alternativt ligger inom ett riksintresseområde för kulturmiljövården.

Jag väntar nu på att bli en del av Karlstads skyddade detaljplan samt blanketten för särskild invigningsritual.

Sen blir jag K-märkt.

  • Comments(0)//blogg.larswolgast.se/#post24

Fritidsledare sökes

NutidPosted by Lars Wolgast Tue, October 30, 2012 12:52:33

Fritidsledare sökes kvällstid (gärna pensionär) Fan va kul tänkte jag och knallade dit för att spana in jobbet. En ny utexaminerad pedagog på 25 bast tog emot mej och frågade mej vad jag skulle kunna tillföra när barnen lekte. Jag rev ner en galge och sa att det första är att lära ungarna skuta med ett ärtrör. Sen tar vi kniven och går ut i skogen och täljer oss en skäkta (slangbella) Gött om zink har ja hemma poängterade jag. Hon var vid detta lag röd som en kräfta och skakade av upprördhet. Sen när ungarna vill hitta på något annat så leker vi Kacken. KACKEN skrek den unga pedagogen, är du en jäva pedofil också skek hon vansinnigt till mej¨

Suck .. Fan också, jag trodde att man fick lära sig det mesta på universitet.

För utsocknes bör man kanske berätta att Kacken är den lek som övriga kallade för ”ta fatt”

  • Comments(0)//blogg.larswolgast.se/#post22

Fan för Marabou!

NutidPosted by Lars Wolgast Wed, January 20, 2010 19:05:28

Fan för Marabou! För ett par år sedan stod jag i kassakön i en av Karlstads större livsmedelsaffärer. Lagom uttråkad fantiserade jag om att köra på hälsenorna på kärringen framför mig, men snäll som jag av naturen är, blev det bara en liten dutt i röven på henne. Ja ibland vill man bara att det ska hända något och vid detta tillfälle blev hon mitt offer. Det var nu som det hände. Som en blixt från en klar himmel blev jag bara så där jäkla upplyst som ett tungomålstalande pingstvän kan bli. Vid sidan av kassan, bredvid tidningarna var det en pyramidformad snurra med choklad från Marabou överdådigt upplagt. Ni vet en sån där reklamkampanj som säger ”Ta tre och betala för två” Men det som hade fångat mitt intresse var den obligatoriska tävlingen som exponerades som i eldsskrift. ”Vinn en resa till Dominikanska Republiken!” Det enda man behövde göra var att köpa tre olika sorters choklad, skriva en slogan som skulle innehålla namnet på två och sända in det tillsammans med omslagspapperna på de tre man hade köpt. Det var nu jag kände samhörighet med en tungomålstalande pingstvän, jag fick en uppenbarelse. Jag visste svaret, det var så jäkla givet att jag höll på att ge katten i de varor jag hade i kundvagnen för att rafsa åt mig de tre chokladbitarna och en tävlingstalong. Likt en extatisk Ullebergare körde jag kundvagnen framåt, klippte till hälsenorna på kärringen framför och roffade åt mig mina tre olika Marabou bitar och tävlingstalongen. Kärringen skrek - men vad gjorde det, jag var ju på väg till Dominikanska Republiken. Väl hemma satte jag mig bekvämt och läste igenom reglerna. Priserna bestod i en resa, 50 handdukar och 49 T-shirts. På bordet låg papperen till en Daim, en CoCo och en Pigall. Jag fattade pennan och skrev.

Bättre en Dajm i handen än CoCo i Hövve,

Tre papper och tävlingstalongen prydligt underskriven med namn och adress, postledes, och jag var nära att börja packa redan nu för en underbar semester. Fem veckor senare ringde jag upp marknadsavdelningen på Marabou för att fråga vart min resa tagit vägen, damen i växeln hänvisade mig till deras hemsida där jag skulle kunna ta del av resultatet. Jag läste resultaten och i denna stund tror jag att jag citerade Per Ledin ”Nu var Råttet Mågat” det var nån dåre från Flen som tagit hem resan med ynklig slogan om choklad på läppen bla bla bla, någonting som vunnit. Jag läste noggrant igenom hela resultat listen. Inte ens en T-shirt hade jag vunnit och juryns beslut kunde man inte överklaga.

Fan för Marabou och deras trångsynta sätt att tolka vacker Värmländsk poesi.

  • Comments(4)//blogg.larswolgast.se/#post21

"Typer" eller Ursäkta men var är vägen till toaletten? på 438 språk

NutidPosted by Lars Wolgast Sat, October 24, 2009 14:25:30

Många böcker och spaltkilometrar har skrivits om människor och deras säregna karaktärer. Här kommer det mer i detta ämne. 100 % eller inget alls. Ja, jag kan bli vansinnig på vänner eller andra människor i min omgivning som skall kunna sin sak till hundra procent, annars kan det kvitta. T ex att helt ta avstånd ifrån datorer bara för att man inte behärskar dem till fullo. Som kompensation blir man expert på andra saker, som att säga ”Ursäkta, men var är vägen till toaletten?” på 438 språk. Hur jäkla kul är det då, att sitta en lördagskväll efter en god middag med kaffe och konjak och höra på 348 sätt att fråga om vägen till toaletten?

Det är nu min flyktinstinkt kommer fram. Väggarna kryper allt närmare och det börjar bli svårt att andas. Mitt under en dialektal variant från yttre Mongoliet på ”Ursäkta men var är vägen till toaletten?” känner jag att jag måste ut - fly. Nu förstår jag hur man kan viga sitt liv åt terrorism, det skulle inte förvåna mig om Usama bin Ladin har haft sådana här människor i sin omgivning. Men som väl är så är det långt mellan tanke och gärning. Trodde jag. Min vän med språkkunskaperna är inget dumhuvud och när han ser varthän det barkar, så får jag en syl i vädret. Sprudlande glad över detta, berättar jag något som jag hoppas skall vara intressant för en vidare konversation, men här åker jag på en blåsning så att det sjunger om det. Detta var bara ett taktiskt drag av min vän, han hämtar bara andan och laddar på nytt. Fanskapet är dessutom expert på recept på hamster och då från staden Pucyura som troligen ligger någon stans i Anderna. De följande två timmarna rabblar fanskapet recept på recept på de där jäkla hamstrarna. Jag har tvångstankar om att sticka en kniv i buken och släpp luften ur den fan, eller att bara fly. Efter en stund så gör jag det enda rätta, jag låtsas som om jag sover. Jag somnade faktiskt och vaknade av att det var ödsligt tyst. Har alla gått? – Ja, men han fortsatte en timme efter att du börjat snarka i fåtöljen, fick jag till svar. Nu är det troligen lugnt i ett år till, men till nästa gång skall jag ha taktiken klar från början, visserligen har jag tänkt så många gånger utan att lyckas, men innerst inne vet jag vad som väntar mig om ett år.

  • Comments(3)//blogg.larswolgast.se/#post20

Värdens farligaste sport

NutidPosted by Lars Wolgast Thu, July 16, 2009 22:15:16

Under mitt relativt långa liv har jag sysslat med en del idrotter. Bland annat så har jag under ett antal år varit verksam inom en av världens farligaste sporter (om man ser till skadestatistiken) - nämligen korpfotboll men aldrig en skada. Jag sysslade med Judo i ett antal och ådrog mig en stukad tumme. Karate, målvakt i Bandy m.m. aldrig någon skada, förutom lite blåmärken. Så hände det sig att jag började spela Bridge på 80-talet och hur fan det kan räknas som sport fattar jag inte, men de är medlemmar i riksidrottsförbundet. Risken att bli skadad i denna vilda kampsport ansåg jag vara minimal, men ack så fel jag hade. Mitt under en tävling så fick jag så jävla bra kort, jag skulle bjuda (ja det heter så när man skall bestämma hur många stick man skall ta, som i Whist) jag slängde budgivningslappen på bordet så våldsamt att jag bröt två fingrar. Bridgeförbudets statistik över skador det året ökade med 100 % och en förfrågan från Riksidrottsförbundet ställdes om hur skorna inom Bridgen kunde öka så dramatiskt. Svaret blev att man inte haft några skador under de sista tolv åren men att medlem 1483 Wolgast har hittat ett nytt kampmoment inom sporten. Därav den 100 % ökningen av skador. Ja jag bidrog med något i alla fall. He he

Nu är vi framme i modern tid ”alltså 2000 talet”.

Jo, jag är överviktig och skulle verkligen behöva ett par hundar att knalla en mil med om dagen, men i brist på det så får man väl hitta på något som gör att man kommer ut och rör på sig. Mina grannar spelar golf, aldrig i helvete att jag kommer att ägna mig åt denna moderatbandy, men för ett år sedan så hände det - jag blev medbjuden ut på en golfrunda och fick testa lite. Jag skäms att säga det, men fan va kul det var. Så jag fixade klubbor och anmälde mig till Grönt kort-kursen, teori första helgen men under en lunch så frågade jag om inte läraren kunde visa mig lite så att jag skulle kunna träna lite själv under veckan. - Har du prövat tidigare frågade han. - Ja lite, men jag är en total nybörjare. Jag la upp bollen och han bad mig att göra ett slag. Fan vilken träff, bolljäveln drog iväg 200/250 meter. Men instruktören var ju tvungen att lära mig något också så han sa att när jag drar upp klubban så skall den upp i samma bana som när jag slår till bollen. Detta blev för mycket på en gång så jag glömde bort att bakre foten skulle följa med i rörelsen. Jag drog till bollen och vred ben o kropp men inte fötter. Jag riktigt såg hur ena benet vred sig ett kvarts varv men fotjäveln var som limmad i backen. Jag stöp som en fura och det enda jag fick fram var ett halvt skrik av smärta samtidigt som jag frågade hur bollträffen var. Jag kröp därifrån med en alvarlig ledbandsfracktur, hundra meter längre bort stod bilen och det tog nog en timme innan jag tog mig dit. Vadå golf - en säker sport! Detta hände i för ett par veckor sedan och nu börjar jag kunna stödja på foten men den är svullen och kan nog jämföras med låret i omfång. Nej man skall inte söka sig till så kallade säkra idrotter för då riskerar man att mista livet. Efter moget övervägande så funderar jag allvarlig på att ta kontakt med Carlstad Crusaders och gå över till Amerikansk fotboll, i mitt fall verkar det som om ofarliga sporter är det farligaste jag kan ge mig i.

  • Comments(2)//blogg.larswolgast.se/#post16

Vår lokale neger

NutidPosted by Lars Wolgast Thu, June 11, 2009 23:47:48

I det lilla samhälle som jag nu bor i är så att säga ett invandrar glest samhälle. Lite statistik från 2005. Landskap, Värmland. Län: Värmlands län. Kommun: Karlstad kommun. Församling: Väse-Fågelviks församling. Folkmängd(2005) : 517. Area(2005) : 72 hektar.

Vid denna tid hade vi fyra invandrare. Tre kom från Danmark och så hade vi vår egen neger. Han räknades som invandrare fast han talade gotländsk dialekt. Om jag inte mins fel så kom han till Sverige som liten och något minne från Afrikas djungler hade han inte. Men denne man hade rytmen i blodet och så fort det gavs möjlighet så trummade han, ja han var en jäkligt bra trummis ”men” Ja det finns stunder då man inte trummar, ja ni vet då det är tabu att göra vissa saker. Ett liter exempel. 2006 och Färjestad var i SM final, vi hade samlat ihop ett gäng gubbar för att se en av borta matcherna på tv hemma hos mig. Jo vår lokale neger var med fast han inte var hockey intresserad, Vad tror ni han gjorde, ja han satt och trummade på bordet under två halvlekar. Gick Färjestad till anfall så trummade han snabbt och gjorde Färjestad mål så skrek alla men han drog på men ett sjuhelvetes trumsolo. Två halvlekar fixade vi innan vi lyfte ut honom. Men han gav snabbt igen, när maj solen kom värmande så var jag inte sen att ta ut en filt på gräsmattan. Den första heta sommardagen och där låg jag och gassade i solen. Nu är det så här att staket mellan tomterna är något som vi inte har här, här knallas det över gräsmattor om man vill ta en genväg. Jo vist finns det en och annan häck men det är ju bara att kliva över och så gjorde vår lokale neger med flickvän denna soliga maj dag. Utan att se dem när de passerade på fem meters avstånd så kände jag mycket väl igen den gotländska brytningen. ”men se, det är snö kvar på Lars Wolgast gräsmatta” Jag studsade upp bara för att se ett enormt flin av vita gaddar i ett becksvart ansikte. Jag spanade som fan men inte såg jag någon snö som låg kvar, när det gick upp att det var min snövita lekamen som han liknade med kvarbliven snö. Han flyttade hem till gottland efter ett tag men nu har jag hört att det har flyttat in en ryska någon stans i skogen. Ja vi är ju tvungna att upprätthålla vår internationella prägel här i VÄSE.

  • Comments(4)//blogg.larswolgast.se/#post15

Förutfattade meningar och tvångstankar

NutidPosted by Lars Wolgast Sat, May 30, 2009 22:49:45

Förutfattade meningar har jag väl haft sedan barnsben och jag måste erkänna att somliga sitter som gjuten i mig. Som barn, eller rättare sagt långt upp i åren, var jag en hängiven homofob, men tiderna ändras och efterhand så har jag fått flera goda vänner som är homosexuella och efterhand så kom jag som väl är över denna noja. Nu kommer jag in på tvångstankar. Ibland händer det bara att man måste få häva ur sig fel sak vid fel tillfälle. Om inte bara för den egna tillfredställelsen att chocka eller att få någon att tappa hakan eller bli svarslös. Det är nu som jag knyter ihop mångas bögfobi med mina egna tvångstankar.

Årlig läkarkontroll på jobbet och det bar iväg till företagshälsovården, prover togs och synen kollades, men denna gång skulle även prostatan kollas. Av med byxorna och ner med kalsongerna, den manlige läkaren tog på ett par skyddshandskar samtidigt som jag vände röven i luften. Så tog undersökningen sin början. Det var en flink läkare och det kändes som om han höll på att inseminera en ko eller liknande, det kändes nämligen som om han var inne med halva underarmen. Jag kände hur det bara bubblade och jag viste exakt vad jag skulle häva ur mig när han var klar. - Håll käften Lars, tänk på något annat. Men si det gick inte för mina tvångstankar hade tagit över totalt. Efter mycket om och men var han klar med denna mycket väl genomförda undersökning. Underarmen var befriad från min röv när jag bara särade lite på läpparna och orden liksom flög ur mig.

”Är du redan klar, det va ju gött det där. Han är nog inte så jäkla fel ute trots allt den där Gardell” .

Läkaren tog två snabba John Cleese-steg bakåt samtidigt som han bad mig att dra upp byxorna och innan jag fått kalsongerna till knäna sa han att undersökningen var avslutad. Nu tror jag inte att jag är så genialisk att jag kom på detta själv utan att jag hört det någonstans och på så sätt fick det mig att få denna tvångstanke. Men visst är det underbart att få häva ur sig fel sak vid fel tillfälle någon gång då och då.

  • Comments(0)//blogg.larswolgast.se/#post14

ce-certifierad begravning?

NutidPosted by Lars Wolgast Sun, April 26, 2009 17:34:16

Dags att börja planera min egen begravning.

Ett rätt kul projekt om jag får säga det själv. OK så här ligger det till. För ett par år sedan så dog en av mina gamla polare. Han gick bara å dog så där helt utan vidare och inte hade han planerat för detta heller. Hans mor som då var 95 år fick fixa begravningen och hur den skulle se ut. (jo då hon fick god hjälp av goda vänner) men inte var det en begravning som han skulle ha önskat sig. Här fick jag mig en tanke ställare, fan också! jag kan ju själv trilla av pinnen när som helt.

Jag är överviktig och taskig kondis mm så det är inte så otroligt att detta skulle kunna hända när som hels. Jag blev medveten och på sätt och vis kompis med döden. Men när den dagen kommer så skall ingen präst stå där och snacka om mig precis som om han kände mig, nä du här har jag andra planer.

Jag skall spela in en DVD där jag håller min egen begravning. Jag skall alltså projiceras på en duk där alla kan se mig och på så sätt får jag sammanfatta mitt liv och det viktiga i kråksången, jag får sista ordet he he.

Vilken grej att få säga i högtalarna när alla ser mig ” Av jord är jag kommen och av jord skall jag åter varda” På kistan som jag naturligtvis snickrat själv skall det stå ett FBK standar och musiken skall vara SM-guld, SM-guld, SM-guld. Nej det där sista var ett skämt men musiken är viktig. 13 minuter och 27 sekunder innan klockorna ringer så spelas Pink Floyd - Shine On You Crazy Diamond och där efter Yesterday,Blood, Sweat and Tears - And When I Die och allt avslutas med The Doors - The End

Efteråt så samlas alla och dricker kaffe och äter den där jävla smörgåstårtan, NEJ NEJ NEJ. Hyr en festlokal och se till att någon gjort en tysklands resa innan för det sista jag vill ha är ett jäkla partaj. Bär med liket och ställ mig på hög kant mot en vägg, se till att fötterna är neråt. Sen skall det ätas god mat och drickas brännvin, men glöm inte att skåla för liket! Sen skall det spelas musik hela natten men se till att det är sådan som jag själv skulle ha spelat. När alla är fulla så skall ni bära ut kistan och göra en stor jäkla brasa och låta mig gå upp i rök.

Nej jag skall leva länge till för livet är trotts alt rätt kul. Bara en sådan sak att hela tiden få lära känna nya människor gör livet värt att leva, eller att få uppleva fler fester då FBK tar SM-guld. Grädden på moset är när alla kära vänner och bekanta uppvaktar mig på födelsedagen den 24 juli … GLÖM INTE DETTA. Notera redan nu i kalendern!

Jag undrar om man kan få en sådan här begravning CE certifierad och kravmärkt ekologiskt anpassad slutförvaring enligt Eu stadgar.

22 § Om regeringen begär det ska Riksgäldskontoret, innan de
säkerheter som avses i 21 § prövas, yttra sig i frågan om
säkerheterna är godtagbara. Om det behövs för att säkerställa
statens rätt, ska Riksgäldskontoret föreslå de villkor som
säkerheterna bör förenas med.

24 § En avgiftsskyldig tillståndshavare som inte är
reaktorinnehavare ska till Kärnavfallsfonden ställa godtagbara
säkerheter motsvarande det beslutade finansieringsbeloppet
eller, om tillståndshavaren har beviljats sådan dispens som
avses i 17 §, samtliga återstående grundkostnader och
merkostnader.

Säkerheterna ska förvaltas av Riksgäldskontoret.

Man bör attså kolla så att jag inte läcker något avfall. men annars verkar det OK




  • Comments(1)//blogg.larswolgast.se/#post6

Back to the roots

NutidPosted by Lars Wolgast Thu, April 16, 2009 00:22:58

Som en blixt från en klar himmel slog denna tanke mig, en riktig käftsmäll som fick mig att sätta mig en stund. Va fan är inte Tobban med för?

Tidigt 70-tal och baksmällan efter 60-talets vulkanutbrott i populärmusikens utveckling. 70-talet kändes till en början som ett musikaliskt vakuum. Det var under denna tid som jag blev kompis med Tobban eller Torbjörn som han egentligen heter.

T var en rätt stöddig yngling som hade sina rötter i Filipstad, hos T lyssnade vi på B.B. King, Muddy Waters, Howlin Wolf, Otis Spann m m, här hade jag alltså hittat en polare som visade mig vägen in på en ny gata och här fanns det hur mycket bra musik som helst att upptäcka.

Dags för 2009 års upplaga av Åmåls Blues Fest och det var nu som blixten slog ner hos mig. Men va fan, jag kan väl inte hålla på och åka till bluesfesten om inte Tobban är med. Han om någon är ju den självklara följeslagaren till detta evenemang.

Någon gång på 70-talet var Tobban med i en bilolycka och sitter numer i rullstol, vi hade kontakt några år, men så gled jag bort från min gamla vän.

Nu satt jag med telefonen i handen och ringde upp Tobban ”morrndaaaaa hörde jag från andra änden. Hur fan kan man svara ”morrndaaaaa klockan 4 på eftermiddagen och varför svara som en norsk.

Typiskt Tobban, när jag senast ringde upp honom för 25 år sedan så låt det likadant ”morrndaaaaa - jag hade alltså kommit rätt.- Tjena Tobban din gamle polare Masken här, hur är läget med dig då? Svar: Höve upp o fötterna ner eller va fan hade du förväntat dig? Nä vissa saker ändrar man inte så lätt på, men du - vore det inte lite enklare att svara med telefonnummer eller namn? - Din dumme fan, svarar jag inte med ”morrndaaaaa så tror jo folk att de ringt fel. - Du Tobban, är du hemma ett tag till, för jag tänkte komma upp en sväng. Svar: ja jag rymmer inte så jäkla lätt. Oj oj oj Va blir detta. Sagt och gjort, jag satte mig i bilen och åkte hem till Tobban. Väl framme tog jag upp min idé omedelbart, -Du skall med på Åmåls Blues Fest i sommar! -Jaha, fick jag till svar, - men hur funkat det med rullstolen med mera?

- Inga problem, jag har kollat läget och du kommer att kunna rulla vart som helst och övernattning har jag fixat i en skola. Han nappade på allt och inom fem minuter var allt bestämt och klart.

Back to the roots, om ett par månader så intar vi Bluesfesten och det skall bli ett sant nöje att få tillbringa en helg med en polare från tiden då det begav sig.



  • Comments(1)//blogg.larswolgast.se/#post3

En friserad historia om vår samtid

NutidPosted by Lars Wolgast Thu, March 12, 2009 15:38:59

En halvtimme när allt gick fel. Jo rätt som det är så går allt år skogen och detta beror på att jag aldrig kan hålla käft.

En friserad historia om vår samtid.

Jag var hemma hos en polare i dag för att planera årets färd till en gemensam aktivitet, vilka som skulle hänga med, hur många dagar vi skulle vara där och det obligatoriska, hur många rum som skall bokas. Det sistnämnda bryr jag mig inte om för är man på festival så är det tält som gäller. Mina betydligt yngre vänner är lite för bekväma så för dem är det hotell eller kampingstugor som är enda alternativet. Lite mesigt enligt mig men de gör som de vill. Hur som hels så satt vi där och pimplade kaffe när någon drog en vitts, ja det ena ger det andra och på något sätt så fyllde jag i med en annan liten vitts. "vet ni vad bögar har för preventivmedel? NÄÄ HÄ sa alla. Det vet ni väll att de använder bakpulver" Nu drog helvetet i gång, det visade sig att två av gästerna var homosexuella och den här sortens på hopp var det grövsta som det upplevt på länge. Jag bad naturligtvis om ursäkt och planeringen fortsatt. Efter en stund så sträckte jag mig över bordet för att ta en apelsin som låg i ett fruktfat. JAFFA, är du inte klok din jävel skojade jag med min polare (jo vi brukar kunna häva ur oss i sort sett vad som helst utan att det behöver betyda något) köper du israeliska varor nu också, bojkotta de jäklarna för du vet lika väl som jag vad de sysslar med där nere. Damen bredvid mig blev högröd i ansiktet. Hon ställde sig up och skrek, är du antisemit den jävel!! Här stannar jag inte en minut till. Min bäste vän hade nu fullt upp med att lugna en judisk kvinna och två homosexuella herrar. I ett taffligt försök att rädda situationen sa jag något om att släppa freonerna fria så att vi skulle kunna odla de här förbaskade apelsinerna i Sverige i stället. Damen på min andra sida var en mycket aktiv kvinna inom miljörörelsen, ja ni kan nog ana resten. Jag ursäktade mig och åkte hem. Väl hemma så ringde telefonen, det var min polare. Jag anade det värsta men här hade jag helt fel. Han ringde och sa att nu var planeringen klar och alla skulle följa med, men en förutsättning var att jag skulle bo i tält. Slutet gott och vem hade trott det.
Men är det någon som vill häng med så finns det platts i tältet.

  • Comments(0)//blogg.larswolgast.se/#post2