Minnen från förr och nu. Allt i en salig röra

Minnen från förr och nu. Allt i en salig röra

Republiken Bloggen

Ett gott skratt förlänger inte livet men däremot så förlänger den käften

Till sjöss ”eller mitt enda segelbåtsbygge”

1960-1969Posted by Lars Wolgast Sun, May 10, 2009 00:15:38

Det var någon gång på 60 talet och isen hade gått, Vänern log sådär vårsolsblått inbjudande när man stod vid Karlstads hamn i maj. För bara ett par månader sedan hade vi varit här och hoppat mellan isflaken, så här i efterhand så kan man lugnt påstå att det är ett under att inget allvarligt hände. Jag hade en orange Crescentcykel med en limpa till dyna och Stockholmsstyre. Jag, troligen var Bössa med, Kaja kan ha varit med men här är jag osäker. Hur som helst så satt på kajkanten när någon kom på att vi skulle bygga en segelbåt. Så här i efterhand kan jag nog ana att det var Bössas ide för han blev med åren en man med ett stort båttycke. Men att bygga en båt var inte det lättaste och ingen av oss ungar var insatta i hur man skulle gå till väga. Men kreativa som vi var, tog vi vad som fanns. Någonstans vid Lerets fotbollsplan hittade vi ett badkar och detta var starten på segelbåtsprojekt. Att badkaret skulle kantra förstod vi, så här gällde det att få farkosten sjöduglig. Farkosten ”Badkaret” fraktades till hamnen där bygget skulle ske, här fanns det både plankor och snören liggande lite överallt. Med hjälp av diverse plankbitar och snören m.m. byggdes två pontoner som var på varsin sida av badkaret, hur vi fick dessa att sitta fast fattar jag än idag inte. En mast restes och på något sätt så fick vi den att stå stadigt med snörens hjälp. Vad vore livet utan snören? En mig närstående person skulle gladeligen tro att man kan bygga ett hus med hjälp av tejp och snören. Raskt över till båtbyggandet igen.

Båten ”Badkaret” med pontoner och mast var alltså klar och nu saknades det bara ett segel. ”Det fixar jag” sa jag och svingade mig upp på min orange Crescent. Full speed hem, morsan jobbade, lyckan var fullständig, jag snodde ett lakan och trampade åter ner till hamnen. Seglet sattes upp och nu var det bara att ge sig ut på sjön. Hur lottningen eller valet föll av den som skulle få äran av att provsegla, vet jag inte. Troligen så var det lottdragning för jag har i så fall vunnit högvinsten två gånger i mitt liv, denna och senare i livet när vi drog lott om vem som skulle skura skithuset när jag gjorde lumpen. Farkosten sjösattes och jag satte mig i, vinden tog tag i seglet och jag lämnade kajen. Det tog högst en minut eller 10 meter innan bottenpluggen lossnade. Att ett badkar kan fyllas så fort på vatten från fel håll kan jag inte fatta. Det tar väl fem tio minuter att fylla ett badkar i hemmet men här var det fullt på en gång. Jag trodde att jag skulle kunna springa på vattnet men så var inte fallet, efter ett tag så kom jag trots allt i land och det jag minns var att stuveriarbetarna som sett allt skrattade så de grät. När jag nu besöker Karlstads hamn brukar jag ta en promenad längs kajen till det stället där Regalbadkaret ligger sjunket och om ett par hundra år så kommer man att bärga detta badkar med pontoner och ge det ett eget museum

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.